Pudelns bakgrund är inte helt känd, men antagligen kommer den från sydeuropa och har spridits ut i europa därifrån. Pudeln är ursprungligen en vattenapportör vid andjakt. Den kontinetala klippningen har en funktion från denna tiden, den var till för att skydda partier från nedkylning (bringa samt leder) samt göra det lättare att simma genom att raka delar av kroppen. Bollen på svansen gjorde det lättare för jägaren att se sin hund i vattnet, ofta knöt man i en röd rosett för att utmärka hunden ännu mer. På den tiden så badade och fönade man inte sin pudel vilket gav en fet päls som var mycket vattenavstötande, idealisk för vattenarbete eftersom den var värmande och torr.

I rasstandarden så anges Frankrike som pudelns ursprungsland, men detta är inte helt rätt. Både Ryssland och Tyskland har varit med i pudelns utveckling och till viss del även gjort anspråk på att vara pudelns ursprungsland. Namnet pudel kommer antagligen från tyskans verb "pudeln" som betyder plaska i vatten.

Pudeln jagade långt in på 1800-talet men man använde dem även som draghund och tryffelhund. De små pudlarna var fina hundar som höll hovdamerna sällskap. Dessa storlekar framkom antagligen genom inkorsning av bichon frise och malteser. I dom högre kretsarna klippte man ibland in sina monomgram och släktvapen i hundarnas päls. I Tyskland så kom ett annat mode: snörpälsen. Man tvinnade den långa pälsen till snören med hjälp av vaselin och paraffin och snörena skulle vara så långa som möjligt. Detta var dock inte så hygieniskt eftersom dessa pudlar badades ytterst sällan och därför både luktade illa och fick ohyra i pälsen.